SWESECT

Swedish Society of Extra Corporeal Technology

Resereferat

Till startsidan
  

Reseberättelse från Kambodja 2008

Lördagen den 27/10- 2007 besökte Elisabeth, Mats, Viktoria, Sylvia och jag (Ann-Katrin) Odense för att delta i SCANSECT:s temadag om Cerebral protektion under CPB.

.

Efter lite irrande hit och dit (för många egna initiativ!), på sjukhuset i Odense hittade vi till slut vår föreläsningslokal.

Vi hälsades välkomna av Pia Sprogøe, perfusionist från Skejby sjukhus i Århus, ”högsta hönset” i DANSECT samt sekreterare i SCANSECT!

Anestesiolog Mads Rasmussen, även han från Skejby talade inledningsvis om olika läkemedel som kan anses neuroprotektiva under CPB, samt om hjärnans flödes och tryckregulering. Hjärnan är ett mycket syrekrävande organ, den utgör endast 2 % av kroppsvikten, men behöver 15 % av CO.

Det normala cerebrala blodflödet är ca 50mL/100g/min. Blodflöde <20mL/100g/min mer än endast en kort period ger irreversibla skador. Hjärnan utnyttjar däremot endast 30 % av syret den får och kan därför anses ha en stor reservkapacitet. Hjärnans blodflöde (CBF) ändras linjärt med PaCO 2 och kan därför klart regleras med vår ventilation. Om man ändrar PaCO 2 med 1mmHg så motsvarar det 2-4 % ändring av blodflödet. Om man har en patient med hypotension så reduceras CO 2 -känsligheten. Hjärnan har även en metabolisk regulation, vilket innebär att CBF ändras utifrån hjärnans metaboliska behov. Hjärnan styrs ju också som ni alla vet av autoregulation, vilket innebär att genomblödningen i hjärnan hålls konstant oberoende av blodtrycksvariationer. Denna autoregulation är däremot försämrad vid ett blodtryck under 50mmHg eller vid intracerebrala katastrofer. De läkemedel han behandlade var gasanaestetika (Iso/Sevo), intravenös anaestetika (Propofol/barbiturater), samt opoider (Fentanyl/Sufenta). Dessa läkemedel påverkar på olika sätt hjärnans metabolism och ökar/minskar därmed flödet genom hjärnan, alltså demand/supply.

Nästa föreläsare Christian Lindskov, även han anestesiolog från Skejby fortsatte med att tala om andra läkemedel, Metylprednisolon, Pentothal, Mannitol, samt pH och a-stat. Vanligast på de skandinaviska centra som representerades var att man använde sig av PH-stat under kylning för att öka oxygentillgängligheten samt skynda på avkylningen av hjärnan., men strax innan arrest switchar man över till a-stat och använder sig även av det under uppvärmningen.

Hemodilution kan i lagom mängd öka CBF, men om Hct är för lågt så kan inte hjärnans reservkapacitet kompensera för detta. Vad är rätt Hct? De flesta centra verkar tycka att ett idag lite högre Hct, runt 30 är mer rätt än som tidigare sagts runt 20-25 när man ska gå i cirkulationsarrest.

Båda föreläsarna framhöll också att den enda riktigt bevisat säkra metoden för att skydda hjärnan och sänka metabolismen är att sänka temperaturen. Vikten av att ej heller värma hjärnan, mer än till en maxtemperatur på 37° påtalades också samt att temperaturen i hjärnan ofta är underskattad pga. att vi ej har någon säker mätning. Detta påtalades ju även i den reviewartikel Ingela så lägligt hade rekommenderat som läsning inför mötet. Neuroprotection during cardiac surgery. Grocott H P and Yoshitani K. Journal of Anesthesia (2007)21:367-377.

Pia Sprogøe hade därefter gjort en sammanställning av praksis på de olika centra som finns I Skandinavien som hon visade.

Micael Appelblad fick därefter komma till tals och berättade för oss om sin doktorsavhandling som ju rör fettembolier under CPB och hur den emboliska potentialen hos perikardsugblod kan reduceras med ett fettreduktions-system. Avslutningsvis höll Mats Allers en improviserad, o-inbjuden men högt hyllad föreläsning om selektiv hjärnkylning. Som av en händelse hade han sin lilla ”ballong” i bröstfickan och bjöd församlingen på tips om hur man med hjälp av den kan skydda patientens hjärna.

Ann-Katrin Krokström, Lund

SATS/Scansect Helsingfors……det lilla resereferatet

Jaha, så var det då dags för årets SATS/Scansect-möte som i år hölls i Helsingfors. I tre dagar skulle vi lära oss finska (…eller förresten, det var nog inte en punkt på programmet) och vara med om diverse trevliga begivenheter. Själv var jag mest nervös för att hålla min första presentation någonsin för en proffspublik, men mer till det senare.

Torsdagens program började först vid lunchtid men vi anlände lite sent med flyg från Göteborg så vi kunde vara med först på eftermiddagen. Vi började med att lyssna på Ulf Kjellman som pratade om olika strategier vid assist-behandling. Under eftermiddagen handlade det om ECMO och hur de i Oslo sköter detta. Bl a talade Harald Karlsen från Rigshospitalet i Oslo utifrån perfusionisters synvinkel på detta.

Torsdagskvällen bjöd ju förstås på det efterlängtade Get-togetherpartyt som i år hölls i National Museum of Finland med mat, vin och musik. (för de smaskiga detaljerna från denna fest, maila mig personligen….)

Fredagsprogrammet bestod av givande föreläsningar om olika strategier inom perfusionsområdet, det var bl a om förbättring av kompatibilitet (mycket bra föreläsning av Lena Lindholm) och minimerade system. Dessutom fick vi höra om framtiden för oss perfusionister av Frank Merkle från Berlin.

Sedan var det då eftermiddag och jag var väl så illa tvungen att hålla mitt föredrag angående min forskning om autotransfusion, jag hade ju anmält ett abstract och allt. Tänkte att jag skulle försökt slippa undan på något vis men det gick tydligen inte. I vilket fall som helst, jag hade ju övat och övat så allt gick jättebra, och jag hade ett massivt stöd från publiken. Tack alla som var där!

Att det gick så bra var ju tvunget att firas, så på fredagskvällen blev det middag och kanske något litet glas vin…..

Då var man ju inte så pigg på lördagen då, precis som det brukar vara men lyssnade på ett par intressanta föreläsningar om monitorering av hjärnfunktion under hjärtkirurgi. Lunchsymposiumet om neonatal perfusion var väldigt bra, med mycket kompetenta föreläsare bl a från Paris.

Avslutade sedan det hela med bankett på kvällen på restaurant Klippan som låg väldigt vackert på en liten kobbe en extremt kort båttur från land (en sisådär två minuter). Där var det klassisk trerätters och storband som bjöd in till dans, tyvärr tog kvällen och därmed hela resan slut alldeles för fort!!!

Det totala intrycket av detta års möte var att det var ett väldigt välarrangerat och trevligt möte, allting flöt som det skulle, lokalerna var bra disponerade, föreläsarna pålästa och festligheterna minnesvärda. Och, inte att förglömma, väskorna i år var riktigt, riktigt snygga!!!

Helene Marberg, perfusionist Göteborg