Till
Hälso- och sjukvårdsenheten
Utredningens slutsats angående behörighetsbestämmelser för perfusionister är att sådana inte behövs. Svensk perfusionistförening delar inte den uppfattningen. Vi som arbetar inom området perfusion anser att det finns ett tydligt behov av behörighetsreglering och yrkeslegitimation, och att det är angeläget att sådana kommer till stånd. Detta för att stärka patientsäkerheten.
Våra överväganden (4.5.7, s 188)
Det framförs att vårdgivaren har ansvar för att arbetsuppgifter inom vården utförs av personer med rätt utbildning och kompetens.
Vi undrar hur denna tillsyn i praktiken går till när det gäller perfusionister, där inga behörighetsbestämmelser finns? Enligt vår uppfattning förekommer det att vårdgivaren saknar den kunskap som behövs för att bedöma behovet av utbildning och kompetens hos perfusionister. Vilka riktlinjer skall vårdgivaren använda vid rekrytering av perfusionister?
Det framförs som önskvärt att undvika att behörighetskrav knyts till ”vissa arbetsuppgifter”. I det sammanhanget vill vi understryka att perfusionistens arbetsområde är ett yrke, inte ”vissa arbetsuppgifter”. Perfusionistyrket är etablerat och reglerat i flera länder som t ex Norge, Nederländerna, Storbritannien och USA.
Enligt vår bestämda uppfattning är det av stor vikt att perfusionistens livsuppehållande åtgärder endast utförs av utbildad personal. En obehörig person kan äventyra patientsäkerheten på ett oacceptabelt sätt, vilket i värsta fall kan leda till att patienten mister livet. Perfusionistens arbetsuppgifter kan inte utföras av de legitimerade sjuksköterskor och läkare som vi arbetar i team med.
I stycket 4.5.1 s.166 anförs att utbildning för ett legitimationsyrke i normalfallet bör vara belägen i Sverige. Här föreligger en situation som är utanför ”normalfallet”.
Perfusionisterna är en numerärt liten yrkesgrupp. Antalet studenter per kurs i Århus har också varit litet, trots rekrytering över nationsgränserna. Det finns en betydande rationaliseringsvinst i att ha en gemensam skandinavisk utbildning, oavsett i vilket land den är belägen. Perfusionistyrket är sådant att det även i framtiden kommer att vara en numerärt liten yrkeskår.
Beträffande grundutbildningen, motsvarar den de krav på nivå, innehåll och vetenskaplig förankring som ställs på utbildning till legitimationsyrke. Alla studenter som utexamineras från perfusionistutbildningen i Århus, erhåller en akademisk examen på masternivå, vilket inte är fallet med alla utbildningar som leder till legitimation i Sverige.
Att inte det svenska universitets- och högskolesystemet tillhandahåller utbildningen anförs som ett skäl till mot att behörighetsbestämmelser införs i Sverige. Sundhetsstyrelsen i Norge gör en annan bedömning. De utfärdar legitimation/auktorisation till norska perfusionister efter godkänd genomgången utbildning vid Århus Universitet. Det är inte tillåtet att arbeta som perfusionist i Norge utan auktorisation.
Med ökad globalisering och en framväxande gemensam utbildnings- och arbetsmarknad i Europa, där ökad rörlighet eftersträvas såväl inom den högre utbildningen som på arbetsmarknaden, anser vi att det är mindre relevant var grundutbildningen rent geografiskt är placerad. Den för oss avgörande frågan är snarare om det ska vara tillåtet att arbeta som perfusionist i Sverige utan utbildning för yrket och utan yrkeslegitimation.
Framställningar (4.5.7 s 185)
I den tidigare utredningen SOU 1996:138 behandlade 1994 års behörighetskommitté perfusionisterna.
Kommittén diskuterade kring bl.a. certifiering och möjligheterna att låta externa kontrollorgan som t.ex. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) utföra regelbundna kontroller. Enligt kommittén torde sådana återkommande kontroller få betydligt större effekt ur patientsäkerhetssynpunkt än legitimation vars rättsverkningar oftast inträder först när ett missgrepp eller en olyckshändelse redan inträffat. I avvaktan på en sådan återkommande kontroll, kunde man enligt kommittén som ett komplement föreskriva att det för anställning i offentlig regi är en förutsättning att yrkesgrupperna har en viss utbildning. En ytterligare möjlighet som kommittén övervägde var att föreskriva att viss verksamhet endast får utövas under förutsättning att tillgång finns till personer med viss kompetens, exv. perfusionister . Kommittén kom sammantaget fram till att det inte fanns skäl att ytterligare reglera perfusionisterna.
Vi kan dessvärre konstatera att ingenting har hänt och ingenting har gjorts sedan dess av de berörda myndigheterna. De enda som är engagerade i behörighetsfrågan och patientsäkerhetsfrågan vad gäller perfusionisternas yrkesutövning är vi själva och Svensk Thoraxkirurgisk förening.
Framställningar (4.5.7 s 187)
Svensk Thoraxkirurgisk Förening skriver följande i sitt uttalande angående legitimation för perfusionister: ” perfusionisternas roll är unik i Sverige och det är mycket viktigt att säkerställa att erforderliga medicinska och tekniska förkunskaper finns”. Det bör därför enligt dem införas yrkeslegitimation för perfusionister. Detta är ett yttrande från de läkare vi arbetar i team med, som enligt vår mening bör tas i beaktande.
Kerstin Björk Ulf Wallgren Ann-Kristin Billgren-Olsson
ordf
Kerstin Björk ordförande i Svensk Perfusionistförening
SPF´s styrelse:
ann-kristin.billgren-olsson@ltblekinge.se